Dikt

Det finns ett rum dit ljuset inte når.
Där finns en hjärta som slutat ropa fast fortfarande slår.
Ett blekt ansikte som bara ser sig rakt fram.
Och blicken i ögonen som alltid kommer vara kall.
Orörlig ensamhet.

Dikten handlar om ensamhet, någon med inga mål inga hopp någon som inte har någon att prata med någon som inte har familj eller vänner. Den personen är helt enkelt ensam. ''Det finns ett rum dit ljuset inte når'' det betyder att ljuset inte nått honom alltså att han inte har något hopp och är bara kall. ''Där finns en hjärta som slutat ropa fast fortfarande slår'' någon som tappat hoppet en död person som fortfarande lever. ''Ett blekt ansikte som bara ser sig rakt fram'' Någon deprimerad ledsen. ''Och blicken i ögonen som alltid kommer vara kall''  någon person som är kall. ''Orörlig ensamhet'' Denna dikten bevisar att ensamhet är en av de mest deprimerande sakerna som finns.


DogBoy lever ett liv utan familj han flydde hemifrån för att börja leva ensam han har andra gatubarn men han är ändå ensam. Om man lever i gatan tillräckligt länge så blir man deprimerad det finns många orsaker till att man blir deprimerad/kall som t.ex. drogerna hunger osv men först och främst så är det ensamheten ingen familj medlem som kan hjälpa dig ifall man inte har någon vän som lever i gatorna med dig så är det mycket svårare att överleva. I DogBoys fall så hade han hundarna fast hundarna kom långt efter vid en stund han höll på att förändras, ifall Dogboy inte hade haft hundarna så skulle han mest troligen ha haft det tuffare.